Undvik tristess på resan

Oavsett om du ska likt Ola Skinnarmo ska korsa sydpolen, ska åka upp till fjällen för att åka något lopp, eller ska ner till kontinenten för att dricka glühwein och åka puder, så kan det vara ganska mycket dötid under resan dit. Därför tänkte jag komma med lite tips till er som reser antingen i grupp eller ensamma. 

Soloresenären – Spela bort tiden

Och spela in pengar. I alla fall har du chansen om du klickar in på någon av de många sidor som erbjuder casino-spel. Få aktiviteter är så effektiva vad det gäller att få tid att gå fort. Det beror givetvis på att det är så otroligt roligt. Jag spelar själv poker på nätet när jag har en längre resa. Jag blir engagerad, får spänning och ibland några kronor till reskassan. De flesta distanstågen erbjuder Wi-Fi, så att du kan spela från din laptop. Finns det inte någon Wi-Fi, så kan du spela från din läsplatta eller telefon.

pokers

 Gruppresan – 20 frågor

En klassiker som märkligt nog är ganska okänd bland gemene man. Kort sammanfattning: En av spelarna tänker på en person känd eller okänd, död eller levande.
Medspelarna turas om att ställa ja- och nej-frågor för att lista ut vem det är.
Leken fortsätter tills någon av medspelarna gissar rätt, eller tills man har ställt 20 frågor.
Den som gissar rätt, får tänka på en person nästa gång.

En egentligen helt makalös lek på bilresan. Den håller nämligen hur länge som helst, fungerar för både barn och vuxna, kräver ingen utrustning annat än spelarnas fantasi. Fast om man är lite tävlingsinriktad så är det bara att föra anteckningar och skapa en tabell med statistik. Lycka till! Ni är snart framme.

I par på hög höjd – Annorlunda skidlopp

Återigen ett inlägg om längdskidor. Jag lovar att bredda mig så småningom. Hursomhelst så tänkte jag idag lyfta fram två långlopp som inte så många känner till. I skuggan av det, tyvärr, jippobetonade Vasaloppet, finns det nämligen massvis av lopp. Lopp som Årefjällsloppet och Kungsledenrännet. Bägge har gemensamt att de är betydligt tuffare än Vasaloppet.

Årefjällsloppet

Jämtlandsfjällens toppar varierar mellan 1000 och 1700 meters höjd över havet. Stora berg alltså. Och således en stor utmaning att åka skidor i den miljön. Den här vintern går tredje upplagan av Årefjällsloppet. Jag har åkte föregående två. Och jag säger bara en sak. Det var enormt mycket tuffare än Vasaloppet, denna ständiga referens. Stigningarna var fler, brantare och längre under de 75 kilometernas åkning. Men det som var allra härligast var ändå miljön.

arefjalls

I strålande solsken åkte jag upp för en stigning, ett par-tre kilometer på 400 höjdmeter (!), för att åka på en fjällsjö med ett 1300-metersfjäll som fond. Fantastiskt är bara förnamnet. Man fick påminna sig om att titta upp och njuta. Loppet har så klart flera distanser.

Kungsledenrännet

Nästa personliga mål. Och kanske det tuffaste loppet man kan köra i Sverige. Ett fristilslopp som går mellan Hemavan och Ammarnäs. Speciellt för loppet är att man åker i par. Anledningen är främst för att det är ett så pass tufft lopp, banprofil här, och för att det går i en högalpin miljö, där väderomställningar kan komma lika fort som en Emil Jönsson-spurt. Man tar fler stigningar som tar 40 minuter för en duktig motionär. Loppet är 80 kilometer långt. Men enligt de som åkt loppet känns det betydligt längre. Den tuffa bansträckningen gör att eliten är ute minst en timme längre än på det en mil längre Vasaloppet. Dags att börja träna fristil helt enkelt.

Rullskidan – Outnyttjad potential

Elitåkarna har hållit på med det i 10-tals år. Men på motionärs-sidan är dock rullskidor som träningskomplement till skidor på snö, eller som träningsform överhuvudtaget, inte särskilt spritt. Därför tänkte jag i dag slå ett slag för längdåkning på asfalt. 

Långlopp = Stakning

Om ni inte har märkt det så har skidåkning på längden blivit så populärt bland den vanlige svensken de senaste 5-7 åren att skidorna säljer slut i butikerna, Vasaloppets alla lopp tar slut långt innan hösten ens övergår till vinter. För mig som bor i Stockholm märks det också i spåren på helgerna och kvällarna. Det kryllar av åkare. Åkare med alla möjliga olika ambitioner. De flesta har dock gemensamt att de älskar att åka skidor. Förmodligen för att de förstått vilket bra sätt de är på att träna. Därför har jag reagerat på mina turer med längdskidorna över att det är väldigt få som åker. I alla fall ställt i förhållande till hur många som åker skidor på vintern.

rullar

Skillnaderna mellan längdåkning på snö och asfalt är inte så stora. Det krävs en viss omställning av tekniken. Man står inte riktigt lika stadigt till en början. Och det är svårare att bromsa. Men efter några mils åkning så är det inget problem längre. Det som verkligen är den stora fördelen rent träningsmässigt med rullskidor är att du tvingas staka mer. Det är nämligen så pass mycket ineffektivare att diagonala, att det knappt är värt det. Går nästan bara att diagonala extremt långsamt.

Gemensamt för alla långlopp som finns, speciellt Vasaloppet, är att det är enkel bansträckning och mycket stakning. För er som är resultatinriktade och inte har använt rullskidor som komplement, ställ av joggingskorna och avsäg er gym-medlemsskapet direkt. Förra säsongen “rullade” jag kanske 25-30 mil, och hade samma mängd på snö som året innan. Det gav mig en kanske 15-procentig förbättring i de fyra långlopp jag åkte. Ett par rullskidor kostar ungefär som ett par skidor. Du kör på dina vanliga stavar, fast med andra spetsar, och med dina vanliga skidlöparskor. Gör det nu! Obs! Det finns klassiska, små platta hjul, och fristil, höga och smala hjul.